IPRED är en förkortning som står för International Property Rights Enforcement Directive och är ett direktiv från EU. Direktivet har den svenska regeringen översatt och gjort en proposition av den till Civilrättsliga sanktioner på immaterialrättens område - genomförande av direktiv 2004/48/EG. IPRED är ett flertal lagar och förändringar i befintliga lagar.

IPRED-lagen innebär följande:

• Film- och skivindustrin får rätt att få ut vem som abonnerat på en viss IP-adress på nätet vid ett visst klockslag, om de visar en domstol "skäliga bevis" för att fildelning har skett från den IP-adressen. En skärmbild (som är otroligt lätta att fabricera) kommer med stor sannolikhet att vara mer än tillräckligt. Detta innebär bara i sig att de får större befogenheter att kränka personlig integritet än den svenska polisen (som inte kan få ut sådana uppgifter utan att ett brott kan ge åtminstone fängelse, och ofta fleråriga fängelsestraff).
• Med dessa uppgifter i handen skickar de ett kravbrev till abonnenten för internetabonnemanget (som inte behöver vara samma person som fildelat). Där står det i allt väsentligt "betala en månadslön, annars stämmer vi dig på fyra månadslöner. Vi har bevis och du kan inte vinna. Tar du det till domstol får du dessutom betala rättegångskostnaderna". De flesta betalar i ren skräck för att få problemet att försvinna. Det är så upphovsrättslobbyn har gjort i varje annat land där de fått den här rättigheten och det finns ingen anledning att tro att de skulle göra annorlunda i Sverige. Detta är inget annat än statligt sanktionerad utpressning. Rättssäkerheten är obefintlig.
• Skadeståndsbelopp i Sverige har ända sedan 1920 haft en väldigt strikt princip: skadestånd får bara utdömas för faktiska, dokumenterade ekonomiska skador. Den här lagen ändrar på det, så att film- och skivindustrin får stämma privatpersoner på fantasisummor bara för att markera sin maktposition, utan att behöva visa att de förlorat ett enda öre.
• Den fildelare som dömts i domstol ska kunna åläggas att betala en tidningsannons eller motsvarande där det står att han eller hon har blivit dömd, och för vad. Detta är också något som aldrig förekommit tidigare.
• Politikerna hävdar att det hela kommer från ett EU-direktiv, "sanktionsdirektivet" eller IPRED1. Det är en ren lögn rakt upp och ner. För det första, så kräver EU-direktivet bara att abonnentuppgifter får tas fram i samband med en rättegång, inte att privata intressen ska kunna få ut dem bara för att de påstår något. För det andra har EG-domstolen uttryckligen slagit ner den delen av direktivet; den gäller inte längre.

Regeringen behövde inte genomföra direktivet

I augusti 2007 uttalade sig EU:s generaladvokat Juliane Kokott emot IPRED. Hon sade att intrånget i medborgarnas integritet inte var proportionerlig mot brottet. I januari i år kom domen från EG-domstolen om IPRED. Domen, som var mindre direkt än Kokott, sa att det är upp till varje regering att själv bestämma om de vill införa de här reglerna. Vill de så får de. Vill de inte behöver de inte.

Det finns inget tvång från EU:s sida att ge film- och skivbolagen fria händer att jaga pirater. Baserat på de sammanlagda uttalandena av Kokott och EG-domstolen bör man snarare tolka det tvärtom.

Källa: StoppaIPRED.nu